Kvalitet är som bekant ett svårt begrepp även när man pratar om tekniska produkter. Så att försöka kvalitetscertifiera bloggar är inget annat än befängt. En blogg kan skrivas av ett antal olika anledningar. Somliga vill ventilera och provocera. Andra vill utbilda och entusiasmera. Någon kanske vill dela med sig av sitt ohälsosamma modeintresse och någon annan vill bara ha uppmärksamhet. Så mycket som möjligt. Hursomhaver finns det inget facit. Gillar man en blogg kan man läsa den. Annars går det bra att låta bli.

Vi som är av den gamla världen har ofta svårt att förstå detta synnerligen enkla faktum. På gammelmedias redaktioner är man gamlast av de gamla. Därför dyker det ibland upp lustiga artiklar när de gamla journalisterna minsann ska visa att de är med i matchen, nyhetsbevakare att räkna med och inte alls halvobsoleta gamlingar som i en handvändning kan ersättas av någon osnuten bloggare.

Dagens Media är förmodligen juvelen i kronan bland bloggbelackarna. De är t o m värre än DN:s ledarsida. Här försöker man efter bästa förmåga göra Se och hör-artiklar utav bloggares inlägg. Nina har exempelvis fått sig både en och två slängar av sleven. Detsamma gäller Klaus-Peter. För att inte tala om Niclas.

Paradoxalt nog vädrar personalen sina mer ljusskygga åsikter i DM:s egen blogg "Köksveckan". Här kan man läsa en helt annan sorts journalistik, exempelvis personangrepp och osakliga påhopp som annars inte är brukligt i artiklarna. Stundtals är även inläggen halvt anonyma. Hela förfarandet är egendomligt och det får mig att undra hur DM funkar som branschmedia. Hur ställer man sig till begreppet "konsekvens"? Tidningen har en allmänt avog inställning till bloggare, men har ändå en redaktionsblogg. Hur motiverar man det? Man anser att bloggare saknar respekt för det publicistiska, men Köksveckan kryllar av personangrepp. Gäller andra regler i bloggen? Får man skriva lite vad som helst där, en blogg är ju liksom ändå inte på riktigt? Någonstans mellan artikelraderna finns också inställningen att det vilar något dagbokspatetiskt över bloggaren. Men kolla nivån och tonen på inläggen i Köksveckan, då.

Att vanligt folk (läs "sossarna inom reklambranschen") inte har något hyfs får man nog ta. Det är inte så att vi är kända för att attrahera den bästa sortens människor. Vad jag inte alls förstår är varför man måste fästa så jävla stor vikt vid bloggrens härkomst. Är man en sämre bloggare och människa för att man bor på Östermalm? Tillhör man då automatiskt överklassen och är distanserad från folket (de som söderkisarna med 50 månatliga papp i kuvertet är såååå hysteriskt bra på att tolka) Gäller detta samband i så fall även journalister? Är Claes de Faire en dålig journalist för att han är lite brackig?

Att innehållet kritiseras må vara en sak, men i de flesta fall handlar kritiken om variabler som är svåra att påverka även för den som gärna vill göra idioter till lags. Kanske borde den extremt okreddige Kontaktmannen flytta till Angered.

Imorgon är det äntligen dags för skolan igen och vi börjar 08:45. Nu får vi äntligen komma och skrämma de stackars ettorna som gått ända sen i måndags :D Lite tråkigt dock att de gamla treorna har slutat, det kommer bli otroligt tyst nu. Och det innebär dessutom att jag och Linda blir ansvariga för mediaföreningen? Excellent~! >:3
Så nu är datorväskan packad med pennor och sudd, det enda som fattas nu är datorn och den sitter jag vid nu så.. XD

Sen var det ju det där med kläder. Vad ska man ha på sig? o_o (ACK, alla dessa i-landsproblem XD) Men förmodligen blir det en söt liten rödrutig skjorta och leggings. På fötterna tar jag nog gladiatorsandalerna (om det inte mot alla odds är typ snöstorm imorgon). Så nu är allting planerat, packat och klart. I'm off to watch some TV now.

Till lunch bjöd Patrick mig på buffé och cola. Det var faktiskt jättegott. Sen gick vi till Ica och då köpte Patrick godiis! och den nya colaburken med green tea för att ha till filmen. Hans mamma kom kvart i elva för att klippa honom. Han såg ut som om han kom från militären. Han såg sexig ut :)

Imorgon slutar jag fem, ush så jobbigt, speciellt nu när jag har börjat att hosta jättemycket. Jag längtar att få vara med Patrick igen.

Dagens låt: Baby Love - The Supremes

Artikeln pekar på kraften i bloggen som kommunikativ möjlighet. Hur en bloggare, engagerad i ett mer eller mindre nischat ämnesområde, på kort tid når 100.000-tals läsare, allt med "the principal of the long tail" som grund.

Dessvärre är det alltid dessa blogg-succéer som får stå i rampljuset. De bloggar som når massor av människor. Och ofta jämförs med massmedia. När den verkligt stora rörelsen finns i den längsta av svansar, av bloggar, som var och en läses av futtiga 100-tals, kanske i bästa fall 1000-tals, men som sammantaget engagerar och berör miljontals människor.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, succé, ny times, media, social media, social network

Jag var tillfälligt hemma i Mariestad med min kvinna och son, skulle för första gången hem till Mariagatan med Vincent, vilket bara det kändes stort, så att han skulle få lite mat i sin lilla, lilla kropp - och samtidigt få se sig om lite, bara mysa. Vi var alltså på väg HEM för första gången på nästan sex veckor.

Då träffade jag på en gammal bekant. Han är i och för sig inte gammal eller någon gammal bekant i meningen före detta bekant, utan snarare en ung och bra kompis/vän från mitt förflutna som var oväntad att träffa. Och mer oväntat skulle det bli.

Jag tror att han såg på mig hur deprimerad jag verkade. Han frågade i alla fall hur det går med oss, varpå jag frågade om han hört (ryktesvägen) vad som hänt.

"Nej", sade han och log. "Jag läser din blogg!"

Jag överraskades totalt.

"Okej", sade jag. "Kul. Att du inte kommenterar oftare?" Jag är i alla fall bara hemma för dagen på permission. Ska sova på KSS i Skövde i natt, och i morgon fyller jag år. Så då..."

"Det vet jag redan", avbröt han mig.

"Hur då?"

"Det står på Facebook!"

Min överraskning visste inga gränser. Tyvärr ringde min mobiltelefon just då, varför vi inte hann talas vid mer. Men hur som helst tog jag detta som en tidig födelsedagspresent - att vänner och bekanta ur mitt förflutna faktiskt läser min blogg, om mitt liv och om mina intressen och om mitt kall. Underbart att ni, mina läsare, faktiskt intresserar er...

TACK!

(Då jag fyller år idag är det enda jag kan önska mig av er - är att ni kunde kommentera lite fler inlägg, så jag kan få reda på vilka som läser mina bokstäver här på Marmeladkungen...)

Jag har lagt flera kommentarer på bloggar jag följer på Aftonbladets blogg.

Men i de flesta fall så har aldrig mina komentarer synts.

Jag vet att bloggaren måste godkänna komentarer från andra bloggar innan de syns, men de senaste två veckorna har alla mina komentarer ej kommit med trotts att jag komenterat bloggarens inlägg tidigare.

Konstig tycker jag...

MVH
zeezz

             Hans Nordberg                        Henrik Nordberg

    Patrik Bellgvist och "Peo"        Grillning över öppen eld

Efter några dagars fiske (vilket resulterade i noll fisk) så bestämde vi oss för att ta bilen och sticka ut på en "repa". Kolla läget i byn, med andra ord ("så att säga" -Filip Hammar).

Vi stannade bilen efter vägen och promenerade in en bit i skogen. Där fick vi syn på ett öde hus. Det tog inte lång tid innan vi bestämde oss för att ta oss in i huset. Vi tänker självklart inte på att det är olagligt, vem bryr sig? Inte vi i alla fall. Det är ju bara kul. Där inne var det sjukt jävla vidrigt. Det låg gamla böcker och tidningar från 20-talet och vi hittade teckningar som barn hade ritat med kritor. Så in i helvete mycket "snuff". Sen, innan vi gick upp på övervåningen, satt vi på kameran och började filma. Följande klipp blev resultatet. Det här är något vi aldrig glömmer.

-Henka

Men än så länge är det bara jag och Weeds, som i och för sig har blivit en kär tisdagsritual under sommaren. Efter tio avsnitt av jovialisk dysfunktionalitetshumor börjar världen att kollapsa kring Nancy igen och det är läskigt men ändå fint. Man kan inte vara feel good-tv för en förtappad generation hela tiden. Två säsonger till är ju redan beställda.

Måste bara ligga i lite extra nu till Söndag iaf och hoppas man hinner klämma level 70.
(jag vet att det inte är så kul för er att läsa som inte spelar själv)

Annars då? Jo det knallar och småspringer lite. Vart galet tajt med cash denna månad efter lite skulder och räkningar. Men jag överlever nog, men måste få lite mer kontroll över ekonomin. Är det bara jag som har svårt att hålla i pengar? Huvudsaken man inte sätter käppar i hjulen för sig själv så man inte kan betala räkningar och sånt som är viktigt.

Jag har ju pantflaskor att panta, det är säkert 200-300:-...haha.

De ringde från FK igår och jag hoppas jag får riktigt goda besked nästa gång jag hör av dem! *hoppas*

Näe nu måste jag hitta på nått. Sköt om er!

Yin lovade mig idag föresten att hon ska hjälpa mig ur mitt beroende.. Mitt beroende av coca cola.. Kommer inte bli lätt men vi ska klara det tillsammans! XD dricker litervis av cola varje dag, inte bra alls =] har försökt förut att sluta och lyckades facktiskt hålla mig i två månader utan att dricka en enda droppe! Men sen var de kört igen, och nu ligger man här i sin egen avföring och spyor och bara fortsätter att supa.. Coca cola xD

Första steget att bli fri från sitt beroende är att erkänna att man har ett beroende.. Så hej.. jag heter Patrick och jag är coca colist xD Usch vad flummig jag är.. I alla fall tack för idag och godkväll, nu ska jag städa lägenheten så inte Yin slår mig imorgon för att de är så stökigt.. =]

puss på dig älskling

Imorgon ska jag få vara med världens finaste kille och han heter Patrick :) Godnatt

och patrick är dum som aldrig skriver i bloggen..

Dagens låt: Underneath Your Clothes - Shakira

...om det går omkring någon och vet om min blogg utan att säga något? Och vad denna någon isåfall tycker? Nåja, det här är jag; eller i alla fall en liten del av mig. Det finns ju så mycket mer :)

Och så tänker jag på varför det kliar hysteriskt på överarmarna varje kväll när jag ska sova? Om det är tvättmedlet eller något helt annat?

Och så föräldramötet som jag var och hälsade på; presenterade mig och var så trött att jag inte riktigt minns vad jag sa. Hm. Sen cyklade jag i alla fall hem och fick laxpasta. Det var gott.

Inte så mycket mer än så. Det är ganska tomt i huve´t just nu...

Idag har det varit en lugn dag, mamma åkte iväg till jobbet runt 10-tiden och kom hem runt 18:00 för att sedan åka iväg på bilbingo. Det betyder att hon inte kommer hem förrän 22:00 ikväll, så jag travar omkring här i min snygga pyjamas och bara latar mig.
Tidigare idag packade jag väskan för Stockholmsresan i helgen och jag insåg snabbt att sovsäcken kommer ta upp VÄLDIGT mycket plats i väskan *__* Och jag måste få med kudden på något sätt också.. jag får nog ta en extra ryggsäck (kanske datorväskan?) för kudden och resten som ska med. Men det ordnar sig nog, det brukar det oftast göra ^^

Jag har även diskat idag och bäddat rent i sängen, så jag känner mig ganska nöjd med dagen (vad mer kan man göra när alla människor i landet går i skolan på dagarna och jag själv fortfarande har sommarlov?)

På tal om skolan så längtar jag faktiskt extremt mycket dit! Ska bli roligt att träffa alla igen och få upp tempot lite; slutet av den här sommarn har gjort mig så otroligt rastlös.
Det här året byter vi dessutom hemklassrum och klassnamn. Förr hette vi Sagoprinsen, förmodligen det bästa namnet på hela skolan. Men i år får vi namnet Huldran. Huldran! Wth? Förr kunde lärarna säga

"Alla Sagoprinsar hitåt"

Hur blir det med Huldran?

"Alla Huldror hitåt"?

Det är ju löjligt! =_= Tomtarna (andra IT-media klassen) byter namn till Älvan och vad får vi? Huldran! Livet är bra orättvist ibland..

I allafall, nu på kvällen tog jag dessutom ett långt, välförtjänt bad och kikade på lite nyligen nerladdade videos på bärbara datorn. Superhärligt!

Det var en ganska dramatisk start på bloggandet under eget namn o. med egen bild mitt i den östebottniska viken av den finlandssvenska ankdammen, bloggenpunktfi, eftersom jag skrev om utbrändheten. Ett tabubelagt ämne, speciellt för män.

Jag var ett vrak då, en askhög efter att själen hade brunnit upp. Det var en lättnad att berätta hur det låg till. Jag har aldrig ångrat att jag bestämde mig för att kasta masken på det sättet, o. jag tror inte att jag skulle hya kommit på fötter om jag hade fortsatt att försöka hålla det hemligt. Speciellt i början hade bloggandet en läkande funktion. Kanske ännu oxo, på ett annorlunda sätt?!

Sedan dess har det blivit en hel del inlägg om allt möjligt. Man kunde beskriva bloggandet som ett sätt att tänka högt. Jag har aldrig försökt ha någon speciell linje med blogginläggen, förutom den att jag skriver om det som snurrar i skallen Ibland har jag funderat på hur länge jag ska hålla på. Men det får man väl se.

Just nu råkade det här snurra i skallen, eller det är det som snurrar i skallen som går att avslöja i ofentligheten :)

Det er Asbjørn som har drevet den fram til nå, og da han valgte å gi seg etter lang tid, fikk jeg lov til å ta over driften. Noe jeg ser fram til, ettersom jeg er innom en god del filmblogger daglig fra før av.

Her er blogger om film i alle sjangere og mer til - noe for enhver smak.

Den där skojjiga bollen jag pratade om som fanns på dopet, heter Zorb, och bilder på den finns hos min svägerska Sophia som just "blivit med blogg" och hos Ylwa, kika gärna in där...

Jag beställer boken i eftermiddag.

Via Kevin Kelly.

I övrigt flyter livet på bra, man vet vad man ska göra när man har två barn... Maken har börjat jobba igen, men igår på eftermiddagen råkade det sig så att storebror och lillasyster sov samtidigt i nästan två timmar och jag passade på att sitta vid symaskinen igen. Har en del obloggat från förr och ska väl snart få ihop till fler plagg som ska hitta sin väg till bloggen så sakteliga. Hav tålamod, jag återkommer!