Imorgon drar årets Formex-mässa igång och detta innebär för min egen del att jag kommer att vara ensam på kontoret de kommande två dagarna. Där ska telefoner vaktas och eventuella kunder tas emot, varvat med den sedvanliga fotograferingen, och i en stor lokal på andra våningen full av skrymslen och vrår är det onekligen lite extra skönt att ha med sig en kamrat då som hjälper till att hålla koll. En fyrbent lurvig och genomsnäll sådan som jag i varje fall inbillar mig har dolda talanger som bodyguard. Det känns tryggt.

Att ha med sig Lycka som vanligt vore med andra ord på många sätt och vis en stor lättnad dagar som dessa, men samtidigt så talar det mesta för att hon borde få stanna hemma imorgon istället. De senaste dagarnas mystiska pipande som jag har hört ett par gånger, som så sent som idag konstaterades komma från självaste lilla lurv när hon sträcker på sig, i kombination med den seghet som jag tidigare har rubricerat som en biverkning av det just avslutade löpet får mig helt enkelt att undra om hon inte möjligtvis har ont. En sträckning eller så?

Nu vet jag visserligen inte helt säkert om så är saken eftersom Lycka trots allt inte säger något när jag böjer och sträcker hennes leder, vilket hon ju gjorde sist då hon sträckte sig för några år sedan, men lite vila gör säkert gott. Istället får jag väl helt enkelt passa på och ta med mig långöra nu när det inte finns några medarbetare på plats som hon skulle kunna störa med det där ihärdiga gnällandet som så lätt uppkommer när tantens humör inte är på topp.

Sen att hon inte vaktar det minsta är väl en annan femma. Har man tur så kanske eventuella busar kan missta henne för att vara en blodhund (Aka. blodtörstigt monster. Det vet väl varenda människa?) i alla fall. Det vore inte första gången.

Written by: Natalie R At: 23.44

.

Estoy en la calle. Más concretamente, en un callejón. Oscuro, como de película. De hecho, muy probablemente los directores de las películas sobre callejones oscuros se inspiraran en este mismo. Incluso algún director de películas gore se podría basar en lo que hay aquí. No es que haya hecho nada que no haya hecho antes. Pero reconozco que esta vez he sido un poco más… bestia. Pobre criatura. Tan joven. Mmm. Me encantan jóvenes. Ésta, en concreto, era tan tierna que aún no tenía ni pelos en su dulce chochito. He disfrutado, oh, sí.

Muchas veces han intentado darme caza. Pero amigo, soy más listo que ellos. Siempre uso guantes, siempre condones, siempre las mato. No dejo pistas, ni testigos, ni rastros. No soy el típico asesino en serie (aunque disfruto matando. Joder, sí que disfruto) que tiene un modus operandi. A mí esas mariconadas no me van. Digamos que, simplemente, tengo un hobby. Y, puedes creerme, soy el mejor en lo mío.

Esta noche, concretamente, he raptado a una chiquilla. No sabría decir su edad, pero por su aspecto, tampoco es algo que me importe. La he violado dos veces antes de cansarme. Luego la he rajado. Muy despacio, de arriba abajo. De adentro afuera. Ja, ja, ja. Ni siquiera ha gritado. Bueno, admito que esto ha sido porque la he drogado. Sólo un poquito. No me gusta que me molesten mientras me ocupo de mis asuntos. Y mucho menos me gusta que sean mis propios asuntos los motivos de mis molestias.

En fin, el caso es que he aprovechado la oscura noche para plantarla aquí, en medio de este pequeño y oscuro callejón. Ahora mismo la policía ya estará buscando a la pobre chavala. Vaya cuadro que se van a encontrar. Esto podría hacer potar hasta al más reputado inspector. Que se jodan. Yo me voy de aquí. Esta noche voy a dormir bien. Muy bien.

13. Diría que tenía 13 años.

.

Lascivo. 2 de Abril de 2008

胡弓がどうアリス九號.に関係してくるか、

今後のお楽しみってことだ(>.<)y-~

最近、「earth」を見てどえらい衝撃を受けたよ。
音楽でも映像でも何でも、作者の魂を感じるようなものが俺は好きらしい。

08/26/2008

How is kokyuu related to alice nine.?

That's something to be looked forward to (>.<)y-~

Lately, I felt a big impact from watching "earth"
Whether it's a song or a movie or anything, I would like them when the author put their soul into them.

Badly translated by 死神ほたる si tukang bajak.

これからちょっくら打ち合わせ(>.<)y-~

キーワードは、胡弓だ。

08/26/2008

Soon while we'll be having a short meeting (>.<)y-~

The keyword is kokyuu*

*) 3 or 4 stringed bowed Japanese musical instrument.

Badly translated by 死神ほたる si tukang bajak.

My head has been in the clouds filled with true-love, romance, hope and of course vampires. I was so excited after reading the first book Twilight, that I read it in less than two days. Then 1.5 weeks later and 2000 plus pages, I finished all four books. There was no time in my day that was not consumed with the thought of Edward and Bella and their developing romance. It put a skip in my step so to say and the books helped rekindle my love for reading. This week, my life was in a simpler time, where I pretended that there wasn't a t.v. and cell phones were annoying knats that I couldn't wait to smash (not literally of course, but you get the idea).

I'm not someone who is usually big on romance but I couldn't help but be swept off my feet with this compelling read! Every time Edward kissed Bella my heart would race as if I were there! I almost wished these weren't young adult books, because I would really like to see how they are portraited in an adult novel. Not adult as in like pornography, but geared for the older audience. I was a little relieved though that there physical romance did escalate toward the end of the saga. Also, after patience I realized there were reasons for their limitations, Edward being vampire and all.

I realized that I was a complete and utter Twilight nerd when I tried explaing these books to other people in their twenties. They were willing to listen when I said "Oh it's a really good book about this girl who falls deeply in love" until I say "with a vampire named Edward." Then they look at me, roll their eyes and say "That's not my thing". Then I have to say "Yeah, well it isn't really my thing either..." so I don't look like a moron. The movie is coming out in November, then they will see, and they will be sorry that they didn't read the book!

Anyway, tonight I finished Breaking Dawn (the fourth book) and I am sad that this fantasy land that I have been living in, in the past 1.5 weeks has come to an end. I really appreciated being able to escape my world and live through someone else (Bella) (Ok, I admit...I did imagine that I was her...like anyone else who has XX chromosomes that read these books!).

Just wanted to shout a THANK YOU to Stephenie Meyer for writing a personal gift to the world. It really has made my year and I think you have a wonderful imagination.

Sagę znają prawie wszyscy Polacy. Stała się niemal kolejnym członkiem rodziny w polskich domach.

Fakt - herbata jest znana, lubiana. Duży plus za reklamy TV, które uwielbiam oglądać. Postać ojca i syna + miśki = sukces Sagi ;)

http://www.amazon.com/dp/B001EN71DQ

http://www.amazon.com/dp/B001EN71DG

¿Está rico el arroz tres delicias?
El Restaurante Ming
Muerte laqueada
Señor Dollh. Parte 1
Señor Dollh. Parte 2

Interrogatorio.

Metimos al conductor con las gafas rojas en un cuarto oscuro. Le sentamos en una silla y le atamos las manos. Con un foco le apuntamos a la cara, de tal forma que no nos pudiera ver. El señor Dollh se puso delante del foco. Al lado del señor Dollh había un hombre muy musculoso, y detrás de la silla otro más musculoso aún sujetando una soga.

- ¿Qué hacías en el puticlub de Mawis? – Le preguntó el señor Dollh.

El sospechoso levantó la cabeza. Estaba sudando a mares.

- ¡Fuera! ¡Déjame, cabrón!

- ¿Qué hacías en el puticlub de Mawis? – Esta vez la voz del señor Dollh era amenazadora.

El sospechoso se negó a contestar. En su lugar puso una cara seria y miró al suelo.

De repente, el hombre musculoso que estaba al lado del señor Dollh le dio un culatazo con su pistola al sospechoso en todo el diafragma. Éste intentó dar varias bocanadas de aire mientras emitía ruidos de dolor.

- Ca… cabrones… - Susurró el sospechoso.

- Mira – Le llamó el señor Dollh – Podemos hacer esto por las buenas. Has huido de nosotros. Tienes dos cadáveres en tu maletero. Varios testigos te vieron atropellar y raptar a la señora Luisa. Coopera o serás el siguiente fiambre.

- Yo… ¡¡No pienso hablar!! – El sospechoso intentó escupir al señor Dollh, pero falló por unos escasos milímetros.

En ese mismo instante, el hombre que estaba detrás de la silla pasó la soga por el cuello del sospechoso y le empezó a ahogar.

El sospechoso forcejeó en vano para intentar soltarse. Tras unos segundos, comprendió su situación e hizo un signo con la mano para que le soltaran.

- ¿Quieres un cigarro? – Le invitó el señor Dollh mientras hacía un signo a un compañero para que se lo diera.

- … si… por favor…

El señor Dollh le encendió el cigarro y se lo acercó a la boca al sospechoso. Cuando éste abrió la boca, el señor Dollh dio la vuelta al cigarrillo y le quemó la lengua al sospechoso.

- Aquí no eres bien recibido. No somos tus amigos. ¡O cooperas o te ahorcamos aquí mismo!

Tras varios segundos de dolor, el sospechoso habló con lágrimas en los ojos.

- ¿Qué queréis?

- Dinos cómo te llamas y que hacías en el puticlub.

- Me llamo... – Empezó a cantar – Me conocen como "el Chofer"… pero… yo no soy importante… no me queréis a mí… ¡Yo sólo soy un peón!

- ¡¿De qué hablas?! – Le dijo el señor Dollh agarrándole del cuello - ¿Para quién trabajas?

- Me matará si te lo digo… ¡Me matará!

- O me dices para quien trabajas o te mato yo mismo.

Al decir esto, el hombre musculoso le dio un culatazo en la rodilla, mientras el de atrás le volvía a poner la soga en el cuello.

- ¡Hablaré! – Gritó Arxi con lágrimas en los ojos – Hablaré…

El señor Dollh le acercó el pitillo al ojo.

- Hablarás… pero como no me guste lo que oiga, te quemo el ojo.

El sospechoso empezó a temblar de miedo.

- Yo… a mi… ¡Me contrató Esteban Alonso! Me ofreció mucho dinero…

- ¿Dónde puedo encontrar a Esteban Alonso?

- No lo sé…

- Respuesta equivocada…

El señor Dollh estiró la mano para intentar meterle el cigarro en el ojo. El sospechoso logró esquivarlo cerrando el párpado. No obstante, el dolor que sintió el Chofer cuando el cigarro ardiendo le quemó la piel le hizo gritar como un cerdo.

- En... le encontrarás en el matadero. Allí es donde trabaja él y sus secuaces.

El señor Dollh se frotó las manos con cara de satisfacción. Me dijo que me fuera, pero no pude evitar oír unas palabras que me helaron la sangre al salir por la puerta.

- Matadle y meter su cadáver en su coche amarillo. Hacedlo de tal manera que parezca que haya muerto en el accidente.

Acto seguido, el Chofer empezó a gritar y a suplicar por su vida.

Autor: Germán Pérez Campo, 23 de Agosto del 2008.
Colaborador: Yizeh Castejón Jiménez, alias "Lascivo".

Det er en Metal Gear Saga av Harry Gragson-Williams. Får frysninger hver gang jeg hører denne =) Gode minner med andre ord!

LINK - Metal Gear Saga

キャンペーン無事終了！

本日も虎&沙我の疑似FFコンビ。笑

仙台キャンペーン、ラストはかなり久しぶりの仙台スーパーレコードさんでした！画像はそん時の記念に！

Datefmの公開録音に集まってくれたやつらもありがとな(>.<)y-~

08/14/2008

We completed the campaign without too much trouble!!

And today again, the mock combo tora and saga here. (laughs)

Our last one was in Sendai Super Records; we hadn't been there for a while now! The image refers to the commemoration of that event!

And also, thanks to everyone who came to the open-to-public recording at datefm. (>.<)y-~

Badly translated by 死神ほたる si tukang bajak.

Edited by duckbilledplatypus.

Leider gibt nur sehr wenige Bilder vom Zuckuss Kostüm und hinzu schlecht ausgeleuchtet. Meiner Meinung nach ist der Kopf in Beige und Braunschattierungen gehalten.

Zuerst wurden alle Kunststoffteile von Rückständen gesäubert und mit einem dunklen Braun grundiert. Sein Geschirr bemalte ich mit goldener Farbe und bürstete etwas Braun drüber. Anschließend gab es an den Vertiefungen ein dezentes schwarzes Washing.
Die Handschuhe spendierte ich braue und beige Farbe und brushte einige Stellen einen Farbton heller. Die Waffe bemalte ich Schwarz mit Braunen Griff. Danach kamen einige Schrammen mit silberner Farbe hinzu. Der Kopf und die Schläuche bekamen im Drybrush Verfahren so ziemlich alle Beige und Brauntöne ab ;-)

Fertig !

Durchde

Som jag nämnde i förbifarten här om dagen så har jag fått för mig att göra Lycka till en fullfjädrad kantarellhund lagom till helgen. Eller - Fullfjädrad är kanske att ta i, men målet är väl i varje fall att hon ska kunna hjälpa oss att hitta lite av skogens guld tack vare sin magnifika nos. 

Nu kan det ju dock tyckas att det gäller att man ligger i hårdträning för att lyckas med en sådan sak på så kort tid som det här ändå handlar om, och till helgen får vi väl svaret på om så är saken, men faktiskt har vi kommit förvånansvärt långt hittills på förvånansvärt få pass. Tre stycken á 5-10 minuter om vi ska vara lite petiga. Tre stycken som har gått till enligt följande... 

Pass 1 - Tisdag kväll
Jag sitter på golvet och håller en köpt kantarell i ena handen (som jag har en plastpåse över som "handske" för att inte ge svampen doft från mig). Lycka nosar nyfiket på svampen varpå jag klickar och belönar. Hon förstår sedan från detta vad leken går ut på och nosduttar med stor säkerhet på svampen efter varje gång hon har svalt sin godis. 

Pass 2 - Torsdag morgon
Jag har med mig plastpåsen, aka. handsken, och en kantarell med mig ut på morgonpromenaden. Lycka får nosdutta på den två gånger, vilket hon genast minns från tisdagens pass, innan jag sätter henne ned och slänger ut kantarellen på en liten gräsplätt. Efter en stunds ögonkontakt (för att vara säker på att hon inte har hållt ögonen på var svampen hamnade) kommenderar jag "Hitta svampen" och gör en handrörelse för att fria henne från sin position, varpå hon genast springer ut och letar målinriktat efter kantarellen. Hon nosar sig snabbt till den varpå jag genast klickar och belönar stort. Jag skickar henne sedan så här ett par gånger och flyttar även på kantarellen vid några tillfällen. 

Lycka gör rätt varje gång och enda problemet som uppstår är att hon gärna vill plocka upp kantarellen för att ge den till mig, vilket jag redan hade väntat mig med tanke på att det är så jag har lärt henne att göra vid alla tidigare sökmoment. Jag börjar fundera på en passande markering för att lösa detta.

Pass 3 - Torsdag kväll
Jag placerar mig åter igen i köket med plastpåsen och en kantarell. Lycka känner genast igen situationen och nosduttar på svampen varpå jag säger "Braaa!...Ligg!". När hon lägger sig ned klickar jag och belönar med godis. Det här upprepar jag ett par gånger innan jag provar att bara säga "Braaa!" för att sedan vänta ut henne, vilket fungerar som väntat. Lycka provar att lägga sig och får sitt klick och en jackpott. Hon inser nu att hon frivilligt ska nosdutta på svampen för att sedan lägga sig ned, och det krävs inte mer än ett fåtal repetetioner innan hon är så säker på vad som väntas av henne att hon gör det flytande utan tvekan så fort som hon har hunnit svälja sin godis. 

Som ni ser så kan det gå undan när den lurviga är inblandad och att försöka låta bli att gå för snabbt fram med träningen gånger som dessa är onekligen lättare sagt än gjort. Jag lockas så lätt, så lätt till att helt enkelt prova att utmana henne lite, se om hon möjligtvis förstår vad som förväntas av henne trots att hon inte borde, eftersom jag vet med mig att det ändå bara är att göra kraven lite enklare nästa gång om det skulle visa sig att man har tagit sig vatten över huvudet. Och vilken kick det ger de gånger hunden faktiskt löser dessa utmaningar alldeles galant. Så som idag. 

Nu får vi dock se om jag hinner med att flytta ut markeringen i själva söket eller inte, och om kantarellsöket kommer vara moget nog för att fungera i praktiken i överhuvudtaget redan om ett par dagar. Egentligen så är det väl inget som jag förväntar mig och trots allt så är det inte heller så viktigt om det skulle vara så att det inte sitter - I grunden så är det ju ändå inget annat än en lek. Lite hjärngympa och tidsfördriv. Kantarellerna kommer garanterat finnas kvar i skogen flera helger framöver. 
 

PS. Tack för omtanken vad det rör Saga! Än så länge är det dessvärre för tidigt för att kunna säga om hon är bra redan, men hon mår i alla fall inte sämre och mat slinker åter igen ned. Så vitt jag har kunnat utläsa har hon inte varit något mer illamående heller så förhoppningsvis så var det väl bara något tillfälligt.

Hoppas, hoppas!

Written by: Natalie R At: 23.20

Saga väckte oss klockan fyra imorse med ett sorgset gnällande och ett vankande som talade för att hon hade svårt att komma till ro. Efter att jag yrvaket hade försökt övertala henne till att krypa i sängs igen (Och under tiden insett att världens mensvärk hade attackerat mig under natten), men misslyckats mer än en gång så kravlade sig husse upp som en räddare i nöden och tog ut långöra på en kort runda runt huset. Kanske försökte hon bara säga att magen var i olag eller blåsan på tok för full?  

Det var dock en smått upprörd och trött husse som kom in igen efter en liten stund. Saga hade inte alls varit särskilt intresserad av att rasta sig och det var därför ganska så tydligt att det inte var där som skon skavde. Muttrandes kröp han till sängs igen och tillsammans bäddade vi in långöra mellan oss för att förhoppningvis kunna sova vidare ett par timmar till. Det tog dock inte allt för lång tid innan jag vaknade på nytt av att Saga var uppe och vankade igen och eftersom det fortfarande stod helt oklart vad som egentligen felade hos damen, så fick vi helt enkelt nöja oss med en mycket bitvis sömn de sista viktiga timmarna som var kvar innan klockan skulle ringa för en ny arbetsdag.

Runt sex på morgonen så spydde Saga. Stora högar med halvsmält foder lämnade stötvis hennes magsäck och tantens udda beteende under natten fick plötsligt en förklaring - Illamående förstås. Inte är det helt lätt att sova då heller.

Saga verkade lugna ned sig efter att hon väl fått upp det hon behövde ur magen och för både Marcus och mig var det nu dags att göra oss iordning för att åka till jobbet. Själv kom jag dock inte så långt för när jag väl hade klätt på mig mina ytterkläder, gjort iordning Lycka och serverat Saga sin frukost så visade det sig att hon inte ville äta. Och då är något ordentligt fel.

Så, det var med andra ord bara för mig att ställa in samtliga planer och nu sitter jag istället här hemma och vakar över långöra som för stunden snarkar i en av fotöljerna där jag bäddade ned henne för någon timma sedan. Hon verkar bättre nu men håll gärna tummarna för att det inte är något allvarligt som ligger till grund för hennes ihärdiga illamående. Som något främmande föremål i magen eller så. Det vore ju inte allt för roligt förstås.

Written by: Natalie R At: 10.58

 
Señor Dollh. Parte 2

Eran más de las tres de la madrugada. Llevábamos todo el día deambulando por el pueblo en busca de un Seat Ibiza amarillo y por fin nuestra espera había dado sus frutos. El Seat Ibiza salió de un parking. Concretamente de un parking perteneciente a un puticlub llamado “Mawis”.

El señor Dollh aceleró el sidecar de color crema y salió haciendo ruedas. El conductor del Seat Amarillo aceleró también. Eso significa que era sospechoso, o incluso autor del crimen.

El Seat intentó darnos esquinazo, pero nuestro sidecar iba conducido por el señor Dollh. Teníamos las de ganar.

El Seat se metió por una urbanización, esquivando por los pelos a un coche de seguridad. El guardia que iba dentro nos miró como si fuera lo más normal del mundo el que un coche y un sidecar fueran a más de 80 por hora en una urbanización.

Tras una curva muy cerrada, apareció una recta larguísima. El señor Dollh me gritó que disparara al hombre mientras ponía el sidecar en paralelo con el coche. Yo saqué mi pistola. Apunté a la rueda… y di al retrovisor.

Pude ver la cara de susto que puso el conductor, y el vio la mía, pues mi mala puntería también me asustó a mí. Esta vez intenté disparar al retrovisor roto, a ver qué pasaba. Sonó mi disparo y rompí la ventanilla de atrás. El conductor dio un volantazo y se salió de la carretera.

Desde mi perspectiva puede ver como el coche amarillo daba dos vueltas de campana y se quedó parado boca abajo. El señor Dollh frenó el sidecar. Mientras frenábamos, el conductor abrió la puerta y salió como pudo del coche. Intentó abrir el maletero, pero al estar boca abajo no se abría, por lo que de una patada rompió la luna de atrás. Al romper la luna, dos cuerpos rodaron hacia el suelo.

El señor Dollh sacó su pistola y bajamos del sidecar. Fuimos corriendo al coche accidentado y vimos al conductor con gafas, unas gafas rojas, cargando con los dos cuerpos, uno de una mujer y otro de una chiquilla rubia.

- ¡¡Alto!! – Gritó el señor Dollh – ¡Alto en nombre de la Ley!

El hombre con gafas apenas podía correr debido al peso de los cuerpos, por lo que los tiró al suelo y corrió todo lo que pudo. En ese momento salté y le agarré de una pierna, incitándole a caer de bruces al suelo.

Cuando me fijé en los cadáveres, reconocí a Luisa, pues el hombre que nos pidió ayuda nos enseñó su foto. A la chica no la reconocí, pero era rubia y no tendría más de ocho años.

El señor Dollh metió al hombre con gafas en el sidecar y se lamió los labios. Siempre hacía eso cada vez que iba a interrogar a alguien.

Autor: Germán Pérez Campo, 20 de Agosto del 2008.

Usually we clear the first 4 bosses on one evening (getting 1-2 chests on average) and then spend another evening focusing on Hexlord Malacrass and Zul'jin (whose stubborn determination not to die easily prevents us from calling the place on farm).

I managed to snag me the Loop of Cursed Bones for my haste set.

One of our hunters ran off giggling with the Berserker's Call.

Our main worry in the beginning was surviving the Claw Rage in Zul'jin's Lynx phase, but the healers were exceptionally on the mark, which helped greatly in keeping as much DPS on him as possible during his Dragonhawk phase. Thanks to the old adage of "don't stand in the fire", enough of us managed to keep the bead on him for the curtains to close on the last act.

"Move over Harry Potter" - USA Today

" [A] near-genius balance of breathtaking romance and action" - VOYA

"Will . . . leave fans breathless . . ." - School Library Journal

#1 On Amazon.ca Book List

Look for "Twilight" the movie coming out 12.12.08

[UPDATE! 8/21/2008] - They changed the movie premier date!

Its now going to be 11.21.08!